CAIRNS utvecklas av ett internationellt etablerat konstnärligt team med omfattande erfarenhet av produktion, presentation och samarbete i både institutionella och fria sammanhang. Projektet är ett interdisciplinärt scenkonstverk som konkretiserar hur människor orienterar sig mot varandra under villkor där stabilitet i minne, identitet och gemensam verklighet inte kan tas för given. I centrum står två performers vars möte inte leder till upplösning, utan till ett ihållande arbete att förbli i relation.

Föreställningen byggs upp genom en fysisk och icke-linjär struktur där rörelse, text, ljud och scenografi samverkar som ömsesidigt beroende system. Ett scenografiskt system av stenar organiserar rummet och fungerar som en materiell struktur för handling, minne och orientering. Genom upprepning och variation etableras en form där publiken inte enbart betraktar, utan delar en situation av närvaro, uppmärksamhet och förskjutning.

Arbetet innefattar även en workshopbaserad del där erfarenheter från olika generationer bearbetas till visuella och performativa element, vilka integreras i verkets konstnärliga struktur. Denna process förankrar verket i levd erfarenhet samtidigt som den bidrar till utvecklingen av dess formella och materiella språk.

Projektet är förankrat i samtida villkor präglade av fragmentering, förändrade kommunikationsformer och ökade krav på mänsklig orientering och samvaro. CAIRNS gör dessa villkor erfara¬bara genom en konstnärlig form där de inte förklaras, utan uppstår i kropp, tid och rum.

Premiär planeras på Teater Giljotin i Stockholm i december 2026 med efterföljande publikmöten. Projektet genomförs i samarbete med etablerade aktörer och har potential för vidare spridning nationellt. Genom sin form och sitt innehåll lämpar sig verket för samarbeten med både kulturinstitutioner och aktörer inom näringsliv och samhälle som vill bidra till meningsfulla offentliga möten. Projektet erbjuder därmed en konkret plattform för aktörer som vill medverka till att skapa sammanhang där frågor om mänsklig närvaro, relation och mening kan erfaras gemensamt, och där konst fungerar som ett verktyg för fördjupade möten i en samtid präglad av fragmentering och distans.